ÄPPLET

Jabuka

 

Jag ser korn av sol

Omvandlade i dess skal.

 

Allt behag ligger samlat

I rodnadens välvning.

Fjärran skogars tystnad

Trätt in genom stjälken.

 

Som hade det nu kommit rusande

In i armarna, i böckerna …

Lystet som en mätress bjuder det ut sig

Medan det ligger där på fatet.

 

Med hemliga nycklar öppnar det munnen

Och öser in solens fina sand.

 

FLÖDE

Slap

 

Vi lämnar fönstret öppet över natten och hjärtat

År efter år. Som tystnade gudar beskådar vi

Stjärnorna havande däruppe medan ljuset

Störtar ner i havet utan ett ljud som kunnat

Sväva över strändernas stenskravel.

Det ena ögat lyser upp på himlen, det andra

Känner jag ej, sömnlöshet plågar oss medan vi åldras

Med tankarna på döden och färden. Alltjämt skenbart lyckliga

Tänker vi på stjärnorna och lämnar fönstret

Öppet för att kunna se uppåt.

 

I denna tystnad anar vi ofta inte ens månljusets

Flöde, som en kvinnas tjusning när hon visar sig

Med kroppens mjuka konturer, jag säger, vi anar inte

Ens detta flöde av ljus som ödesdigert

Oss förför och förintar.

 

FLICKAN OCH SJÖN

Devojka i jezero

 

De första regndropparna över sjön.

Hällregn, sen skiner åter solen.

Ljuset skriver osynligt inom mig,

En skönhet som smärtar i ögonen.

 

Som tvådde den bort trötthet och damm –

Gyllene korn tumlar fram i vattenflödet.

Bilden förskönas med ens

Sen en flicka likt en hind löpt förbi.

 

I själen porlar åter flödet.

Jag lystrar till: tystnad, fågel, droppe

Detta ohörbara genljud lyfte mig

 

Upp ur fjärran sömn och smärta.

Verkligen, denna skönhet av luft och rening

Återskänker tron på livets mening.   

 

FRID, HAV, DRÖM

Mir, more, san

 

Ensam stund. Ingen kvinnas varma anda.

Ett rum över havet, små samlingar skum.

Ansiktet i händerna, ögonen vilsegångna:

Bordet, böckerna, resterna av höet.

 

Tystnadens stund. Ljuset förgyller tingen:

Skogen, fågeln, fältet, krängande grässtrån,

En hänsjunken bild som tanken återför

Till stunder som vackrare förmått lysa.

 

Detta lilla i kärlek sammanknutna hjärta, en smäcker bro,

Ljuset slår då och då tystnat emot den,

Handen täcks maktlös av damm, säv, vass.

 

Frid. Ett ben irrar utbrutet ur kroppen

Smärtans violetta torn slår upp:

Ögat uppeggat, darrning, förgrovade sinnen.

 

ETT OKÄNT FRÖ

Nepoznata semenka

 

Vi ser på det och känner inte dess namn

Vi vet inte vad som ska slå ut ur det.

 

Mållöst och fyllt av en hemlighet

Ler det gåtfullt emot oss ur handflatorna.

 

Vart ska vi sätta det, med hur mycket sol,

Tystnad, hur många droppar vattna det.

 

Ska en blomma sprida doft eller ett törne

Gift, ögat med ljus att uppfylla.

 

Kommer det nerklippt till de gröna

Knäna att skjuta nya blad.

 

Vi vet allt mindre och ser allt mer på det:

Det kommer att gro genom våra brustna själar.

 

REGN OCH GRÄSSTRÅN

Kiša i vlati

 

                           Till danserskan i regnet

 

Störtskur. Dofta av regn, Eros i varje grässtrå

Barfota, i hänryckning, i dröm och i trans

Vattnets dans i vilken varje pulsslag svänger

Av inget hämmad utför hon sin sommarseans.

 

Dropparnas rytm, toner i undermedvetna ekon,

Det berusande pollen som linden sprider ut,

Och som i dröm, regnet och de mjuka stråna,

Det gröna ljus som i handflatorna öses ut.

 

Håret vått, klänningen klistrad till kroppen,

Dansar hon sitt livs dans i regnet,

Som en hind graciöst krökt i språnget.

 

Regngudinna från vilken skönhet strålar.

Vi ser på henne lite grann med förundran –

danserska i regnet eller galet flickebarn.

 

STJÄRNOR PÅ HUVUDKUDDEN

Zvezde na uzglavlju

 

Denna åtskildhet,

Årens skönhet i midjan,

Kyssar som varar.

 

Vitblek i förväntan

Följer hon min blick

Och handens väg.

 

Jag känner detta förebud,

Hemliga tecken på kärlek,

Med axlarna sammanpressade,

Ögonen under kronbladen,

En behaglig rädsla i kroppen.

 

Vit som ett vattenblomster,

Så ung och ömtålig,

Jag vågar inte ens föra

In henne i dikten.

 

Det enda som återstår är nattens kyssar

Och de sena stjärnorna på huvudkudden.

 

ÄLSKADE

Draga

 

Smärt, på sommarens varma sand, ligger min kära,

Hennes ögon är öppna och insjunkna i himlen,

Hon bevarar gåtfullt leende sin hemlighet.

 

Jag kommer, sträcker ut mig bredvid henne, och väntar

På att en bit sommar ska falla in även i mina ögon,

Jag väntar en hel evighet och längre.

 

Jag är inte lycklig, lycklig är min älskade

Hon har helt förvandlats till kärlek och

Vrider sig i ett oförklarligt skratt.

 

När hon vill tänder hon en ny sol med munnen

Och tar ner den från höjden med smala händer.

 

ANTECKNING OM EN FLICKA

Beleška o devojčici

 

Din kropp är havet flicka och händerna vågor

Ur de vattenfärgade ögonen strålar oskuld

Hela maj sover i ditt hår, blomsterkransar,

Av din andedräkt svartnar det för mitt sinne.

 

Jag ser: ur dina händer ska måsar flyga ut

I dina muskler slumrar den sjunkna solen

Hjortar kommer till ro på dina ords slätter

Bakom dig går akaciornas grenar i blom.

 

Din kropp är havet flicka och i din gestalt

Andas rådjurskid från trakter långt borta,

Något är i sanden och något är i vågen.

 

Ur dina fotsteg och ur din ängslan,

Ville du, min lilla, nu genast att du vore

Mogen som en apelsin, en frukt i södern.

 

MIN ÄLSKADES ÖGON NÄR HON FÖLJER MIG UT

Oči moje drage dok me ispraća

 

Min älskade har ögon som regndroppar i rosor

När hon följer mig ut till vårt hems tröskel

Under våra års tak dansar en mörk sol

I våra pulsslag slår förtvivlans blixtar.

 

Bortom lilafärgade höjder glider solnedgången varm

Och tar sig in i min älskade som en tjuv av dofter,

Min älskade sätter örat till en snäcka men

Hör ingenting annat än havsvågornas slag

 

Hon fladdrar med armarna som en svala, jag ser inte

Något mer, men kysser min älskades ljuva öga

Och anar frånvarons bittra år, det är öde,

I alla ting har ett brustet hjärta lämnats kvar.

 

KVITTEN ELLER KVINNA

Dunja ili žena

 

Du är ingen kvitten, har dess doft, friskhets avtryck,

Den färg som förleder ögat och för tanken långt bort,

Det nakna köttet klätt i åtråns töcken, du,

Höfter under klänningen i vindens veck.

 

Jag tänkte, hur ska jag teckna dig, overkliga,

När du springer över havets yta och försvinner

i en fläck långt borta lika vithyllt som en mås,

jag har, uppbruten ur själen, flytt från mig själv.

 

Jag skulle tecknat dina ögons färg med min tanke,

Farit iväg mot det okända och utforskat kvittens

Lilla hjärta, med ögat följt spåret från mitt bord,

Din kropps yppiga gestalt som dess skals rodnad.

 

EN FLICKA FÖR IHOP SINA KNÄN

Devojčica skuplja svoja kolena

 

En flicka för ihop sina vita knän,

Två fläckar av ljus, två droppar ömhet,

Blommor som öppnar sig i kronbladen,

Blygsam, älskar hon mina handflator på dem.

 

Mitt blod för ut henne till det förunderliga ljuset,

Men hon öppnar inte kärlekens hårda hänglås.

Här hjälper varken kyssar eller de små lågor

Som hemligt tänds djupt inne i pupillerna.

 

Hennes vithet är unga kroppar utspridda i april,

Ingenting har jag lärt sen den första kyssen, ser,

Hungern har bara blivit större genom åren,

Morgonen inväntar vi i gräset och ljuset i fjärran. 

 

I tolkning från serbiskan av Pontus Lindgren

 

JOVICA ĐURĐIĆ är född 3 oktober, 1949 i Glogovica nära Doboj, Republika Srpska. Prosaförfattare och poet. Han har examen från pedagogiska fakulteten i Rijeka. Medlem i Serbiens författarförbund och Republika Srpskas författarförbund.

 

Författare till 13 böcker poesi och prosa för barn och vuxna. Har publicerat sig i många tidningar och tidskrifter. Enskilda verk är översatta till främmande språk som engelska, ryska, italienska, polska, tjeckiska, turkiska, slovenska, makedonska osv. Finns företrädd i olika antologier och urval av samtida serbisk ordkonst.

 

Publicerade böcker: 

USNULA DEVOJKA, dikter, Svjetlost, Sarajevo, 1974, 

LARISA, dikter, Riječko književno društvo, Rijeka, 1974, 

LJUBIČASTO GORJE, dikter, Svjetlost, Sarajevo, 1976, 

SANAK SKLOPIOČIĆ, berättelser för barn, Otokar Keršovani, Rijeka, 1983, 

KAKO VOLIM ANU, dikter för barn, Izdavački centar Rijeka, Rijeka 1983, 

RUKE VEČERNJIH LJUBAVNIKA, dikter, Izdavački centar Rijeka, Rijeka, 1984, 

LJUPKO TELO, dikter, Partizanska knjiga, Ljubljana, 1985, 

KOŠUTA I LOPOČI, (THE ROE AND WATER LILIES), dvojezično, dikter, Vikend knjiga, Beograd, 2000,  

ISTRGNUTI RUKOPIS, dikter, Interpress, Beograd, 2004, 

NJENE OČI MORE, dikter,  bibliofilutgåva (21 exemplar), Književni atelje Art, Malinska, 2004), 

ŽIRAFA ŽERALDINA, dikter för barn, första utgåva Ars Poetica, Beograd, 2005., andra 2006. godine, 

SIMONINE OČI, dikter för barn, första utgåvan, Bookland, Beograd, 2006.,  Ars Poetica, andra utgåva Beograd, 2006. godine. 

LEPO JE BITI KOD KUĆE, dikter för barn, första utgåvan Bookland, Beograd, 2008., andra utgåva Ars Poetica, Beograd, 2008.

Han har erhållit pris på flera litterära pristävlingar. Tvåfaldig mottagare av Drago Gervais-priset, Rijeka. Mottagare av Serbiens Kultur-och bildningssamfunds guldmedalj.

[email protected]              www.jovicadjurdjic.com